Hon stängde ytterdörren och vände sig till de tre barnen som var tysta och skrämda. Hon sa att de skulle gå till sängs och att de skulle sova hos henne. Hon kände sig utmattad och visste att hennes ord inte skulle trösta dem. Barnen följde henne in till sovrummet, kvar med skriken och doften av alkohol i näsan. Hon visste att kvällens händelser skulle upprepas. Hans vänner skulle komma över, vilket skulle leda till skratt och fest, medan hon stod vid diskbänken. Barnen kröp undan i soffan. Hon kände att hon var tvungen att dölja sina känslor och förbereda sig för ännu en svår dag.
Tystnaden efter kaoset: En mor och hennes tysta barn, är en fiktiv berättelse med sina rötter i verkligheten skriven av Lillemor Holmlund.
Hon stängde ytterdörren, suckande inombords, och vände sig till de tre barnen — som stod där tryckta till varandra, tysta – med skrämda ögon.
Kom nu barn sa hon — så ni kommer till sängs — Det blir inget mer i kväll. Ni får ligga hos mig i sovrummet i natt. Hon orkade inte säga mer — inte komma med några trösta lugnande ord — De hade sagts så många gånger förr ut—De hade gjort sitt och hade ingen verkan längre.
Hon tog istället tag i den minsta och ledde in henne i sovrummet till sängen—de andra barnen följde efter — fortfarande tysta. De var fortfarande kvar i larmet — skriken och den förtätande brännvinsdoften som klibbat sig kvar — långt där inne i näsborrarna — Kaoset — De sönderslagna möblerna —glasskärvorna — blodet — kniven — bängarna.
Hon visste — att det inte skulle hjälpa — fast hon städade undan varje spår av kvällen — och att han inte skulle komma hem på ett tag — denna gång heller — så skulle barnen smyga som skuggor — vaksamma vid varje ljud — Hur hon än försökte låtsas — att allt var bra.
De visste och hon visste — det skulle bli lika dant igen och igen….
Han skulle ha med sig några karlar hem — det skulle bjudas på mat. Muntert runt bordet — Mamma, det här var gott det — se så — ta för er mer. Hon är duktig min kvinna — säger han och drar ner henne i knät. Skrattar — klappar — skrattar — klappar på henne igen innan han släpper henne..
Efter maten — ska det vara kaffe — och till det måstes det ju bjudas på något starkt.— Vi karlar måste ju ha något att stärka oss med — så som vi sliter för brödfödan säger han och blinkar med ena ögat till karlarna. Kaffekopparna kommer fram på bordet — sen nubbglasen — brännvinsflaskan ställer han fram själv. Hon slår i kaffet i kopparna åt karlarna — Han häller upp i nubbglasen åt dem.
Hon drar sig mot diskbänken — och börjar med disken — Blicken fast rakt ner i diskhon. Barnen smyger sig undan till vardagsrummet — sätter sig i soffan — som står nära balkongdörren.
Det skrattas — skryts-vid bordet. Hon torkar tallrikarna — skålarna.
Han vänder sig mot henne — Du, ja till Preben och hämta en ny flaska
Hon kommer tillbaka och sätter den på bordet — Han slår upp till sig och karlarna.
— Se så nu karlar ska vi släcka törsten och räcker inte det — får hon hämta en till. Fruntimmer vet man hur man ska använda.
Han tar en sup och en till i rask takt — tittar sen på henne — Ögonen står helt stilla i globerna — Du tog tid på dig hos Preben, och tror du inte jag jurar hur du och han där kastar öga på varandra.
Sen– — —- —- —– —- —
Barnen ligger i dubbelsängen — Hon går in i badrummet — tittar sig i spegeln.
Hon får sminka över det i morgon — innan hon ger sig ut och bäcknar, till hyran, maten, och till hans cigaretter, när hon får besöka han.
Lillemor Holmlund.
Lämna ett svar