Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer utgör ett av de mest akuta jämställdhetsproblemen i vårt samhälle. Trots att detta våld förekommer på en global skala och drabbar många, är det kvinnor som oftare blir offer för dessa övergrepp. En stor del av detta våld äger rum i hemmet, vilket gör det svårare för de drabbade att söka hjälp och stöd.

Enligt den Nationella folkhälsoenkäten (Folkhälsomyndigheten, 2018) visar statistiken att våldet i nära relationer inte bara är ett individuellt problem utan ett kollektivt ansvar som berör hela samhället. Det är därför avgörande att vi alla tar del av ansvaret för att motverka detta. Jämställdhetsmyndigheten arbetar aktivt för att minska förekomsten av mäns våld mot kvinnor och har identifierat detta som ett av sina sex jämställdhetspolitiska delmål.

Mäns våld mot kvinnor handlar enligt jämställsmyndigheten om;

• alla former av fysiskt, psykiskt, sexuellt våld, ekonomiskt och digitalt våld, liksom hot om våld mot flickor och kvinnor
• våld i nära relationer, riktat mot flickor, kvinnor, pojkar, män och hbtqi-personer
• våld mot barn och barn som upplever våld i hemmet
• hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor
• prostitution och människohandel för sexuella ändamål och sexuell exploatering av barn
• kommersialisering och exploatering av kvinnors kroppar i reklam, medier och pornografi.

Det är också viktigt att notera att våld i nära relationer drabbar även män, om än i mindre omfattning, och att fokus på kvinnors utsatthet inte får utesluta andra grupper som också kan vara i riskzonen. Brottsförebyggande rådet (Brå) har nyligen blivit tilldelat ett regeringsuppdrag för att utforska kränkningar, hot och våld riktat mot romer, vilket visar hur våldets ansikten är många och varierande.

Trots att våld i nära relationer är ett väletablerat problem, är det en lättnad att det idag får mer uppmärksamhet än tidigare. Media, organisationer och politiska aktörer har ökat sitt engagemang för att belysa dessa frågor, men det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra. Våldet orsakar inte bara personligt lidande för den drabbade, utan påverkar också barn och närstående vilket fördjupar krisen ytterligare.

I en tid präglad av konflikter och krig är det obegripligt att skyddet för kvinnor och barn ofta försummas. I Sverige och internationellt måste vi ta ansvar för att se till att kvinnor och flickor får den vård och det stöd de behöver. Tyvärr fortsätter forskningen att domineras av manliga perspektiv, vilket leder till bristande förståelse för kvinnors specifika behov inom medicin och behandling. För att säkerställa att kvinnor får en likvärdig vård måste vi intensifiera forskningen kring deras erfarenheter och behov, oavsett om det handlar om våld i nära relationer eller andra hälsofrågor.

På Jämställdhetsmyndigheten arbetar de med att identifierat ett antal utvecklingsområden för att Sverige ska nå målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, dessa är:

• utveckla strukturerad samverkan mellan relevanta myndigheter och aktörer
• lägga mer fokus på att tidigt förebygga mäns våld mot kvinnor och satsa på att upptäcka våldsutsatta och våldsutövare
• bekämpa brott på ett mer effektivt sätt och prioritera mäns våld mot kvinnor på samma sätt som bekämpningen av gängkriminalitet
• chefer i den offentliga sektorn behöver prioritera frågan och skapa förutsättningar för ett kvalitativt och långsiktigt arbete inom respektive verksamhet
• kommuner behöver stöd från myndigheter som är anpassat till lokala förutsättningar
• barnrättsperspektivet stärks vid tvister om vårdnad, boende och umgänge. Barn ska alltid få det skydd och stöd de har rätt till
• synliggöra utsatta grupper i särskilt sårbara situationer, som till exempel våldsutsatta personer med funktionsnedsättning, och deras behov av och rätt till stöd och skydd.

Avslutningsvis är det viktigt att poängtera att våld i nära relationer är ett globalt problem. Det är en utmaning som kräver internationellt samarbete och en gemensam front för att uppnå verklig förändring. Ingen ska behöva leva i rädsla för våld i sitt eget hem, och insatserna för att stoppa detta våld måste fortsätta att prioriteras högt på agendan för ett mer jämställt samhälle.

Styrelsen Romni